Hemma igen

Jag är på väg upp

Min nya kompis på Chhibo

Riverrafting på Teesta

Vår guide Anup som fått punktering

Det är skönt att vara hemma igen men samtidigt vill jag inte vara det. Jag ser fram emot att få sova i min egen säng, på en mjuk madrass och utan tutande bilar, skällande hundar och galande tuppar men saknar redan vårt äventyr.

Men för att fortsätta där jag slutade. Väl framme i Ilam så var det första gången som hotellet lämnade övrigt att önska. Hela bottenvåningen bomades igen på natten (med vår reservdels och verktygs mc innomhus i den kombinerade kök/matsal/receptionen) vilket uteslöt dena våninng som utrymmingsväg vid en eventuell brand. Hotellrummen hade fasta galler för fönsterna och vi fick nöja oss med ett 4meters hopp via de 2 balkongerna i korridoren om det skulle krisa sig. Fördelen i Indien är att det mesta i husen är betong, trä och bomull så man slipper bli förgiftad av farliga PVCgaser och att bränder är relativt ovanliga.

Iskallt vatten inskränkte duschen till en hastig hårtvätt.

Tupparna väckte oss i vanlig ordning vid 4-tiden och sedan slumrade vi till 8 och efter frukosten rullade vi vidare mot Phidim.

Stefan och Roger på vars en sida av Mount Everest

Vägen till Phidim gick via förnämliga utsikter över Mount Everest och Khangchendzodnga (naveln på Sleeping Budha)

Sleeping Budha (och Stefan)

När vi kom fram till vårt nattstopp blev vi förpassade minst 50 år bakåt i tiden. Det finns inga ord för hotellet där diskerskan höll till under trappan upp till hotellrummen och vi fick för första och enda gången stådass på rummet. Och nu pratar vi om byns bästa hotell.

Stefan passade på att raka sig 1,5 kr och Linus färgade håret 20kr fast då ingick inte avsköljning efter infärgning eftersom salongen inte hade vatten. Denna upplysningen kom efter att färgen var i kletad. Det bästa var att vi inte hade vatten på hotellet heller men efter lite meckande av vår hotellvärd fanns det i alla fall kallt vatten och det blev lite pip och gnäll när vi var tvugna att göra 3 shamponeringar.

I byn rådde det feststämning med ett kringresande tivoli på besök och vår resas absoluta skräckupplevelse var en velodrom i bästa James Dean anda. Knapt ihophängade träkonstruktion med CB 400 och 2 indier i jeans och katalina jacka. Jag lovar att jag höll hårt i kanten och tittade med ett öga, fy bubblan vad otäckt det var.

Men ny ska jag gå och lägga mig och återkommer med vidare rapportering i morgon.

God Natt

Petra