Snart slutrapporterat

Efter den ultimata skräckupplevelsen Velodromkörning på Indiskt vis så promenerade vi igenom tivolit. Den största karusellen var Pariserhjulet och i Europa är det i mitt tycke en av de tråkigaste karuseller som finns, så är det inte i Indien. 8-10 personer i varje korg, ingen dörr och hastigheten på hjulet är typ Hurricane på Liseberg. Korgarna svigas nästan 90 grader rakt ut åt sidan, Emil och Linus fick inte lov att åka.På morgonen efter (den 4Jan) var det så dax för tidig uppstigning igen. Klockan 05.00 smög vi upp och ut i en kolsvart korridor. Med mobiltelefonen i högsta hugg försökte jag hitta strömbrytare samtidigt som jag livrädd spanade efter hotellets lösa vakthund som skällt i korridorerna hela natten. Ner för trappan och fram till ytterdörren och snabt ut, trodde jag. Rulljalusierna var nerdragna och låsta med jordens största hänglås. Hjälp hur ska vi komma ut. Till slut lyckas vi lokalisera hotellägaren och blir utsläpta. Så är vi ute på vägen igen.Äntligen får vi se en fantastisk soluppgång i Himalaya. Tyvärr har jag inte lyckats fånga skådespelet med kameran.En tidig morgon skapade lite trötta förare och det blev 3 frukoststopp och 1 förmiddagslur innan vi var tillbaks vi gränsen till Indien.

När vi till slut forcerat båda passkontrollerna med vederbörligt pappersarbete så tappade vi bort vår guide Anup. Han hade fått punktering igen. Av med hjulet och iväg till närmsta däckverkstad som märkligt nog var precis runt hörnet. Det måste finnas hur många däckverkstäder som helst i detta land... Näst sista natten inkvarterades vi på Hotell Marina och härvid har våra logi krav sjunkit så lågt att en elektrisk värmare, varmt vatten i kranen och ett mindre antal hundar och tuppar gör detta hotell till ett 10 stjärningt Renessance. Egentligen ska vi byta till Manila i Siliguri sista natten men Roger förbarmade sig över oss och bokade om oss hit sista natten oxå.

Tisdag morgon åkte vi ner till garaget i Siliguri för att helt utan tårar lämna in våra trogna Royal Enfield och sedan tillbringa dagen med shopping och pizza lunch.

13.50 på Onsdagen lyfte så vårt plan från Bagdogra mot Delhi. I Delhi hade vi 8 timmars väntan på vårt plan till Istanbul som hade avgångstid 05.10 på torsdag morgon. Men i sann Lindelöfs anda blir saker och tinge inte riktigt som man tänkt sig. Dåligt väder i Delhi försenade vårt plan ytterligare 7 timmar så först efter 15 timmar på ett iskallt marmorgolv i Delhi var vi på väg till nästa mellan landning. Planet till Köpenhamn gick 14.15 utan oss så vi blev ombokade till 08.10 fredag morgon och fick en hotellnatt på ett i våra ögon 20 stjärningt Renesance Courtyard med middag och frukost på Turkish Airways bekostnad. Trots avsaknad av rena kläder och toalettartiklar blev detta ett perfekt avlut på resan.

Tillslut landade vi på Kastrup och alla våra väskor kom med hem. Det blev bara ett litet oplanerat stopp på Öresundståget på vägen in till Malmö C.

Och så änligen hemma igen.
Vi har haft en helt fantastiskt, underbar och händelserik resa och för alla er som inte kör motorcykel men är utrustade med stålmage, tålamod och upptäckarlust kan man uppleva samma äventyr med Rogers Willyjeepar (http://www.hbt.se/)

Är man mer försiktig men gärna vill till de nordöstra delarna av Indien så kan man hyra jeep med chaufför. Vår följeslagare Anup Sundas +919832094534

Kram
Petra

Hemma igen

Jag är på väg upp

Min nya kompis på Chhibo

Riverrafting på Teesta

Vår guide Anup som fått punktering

Det är skönt att vara hemma igen men samtidigt vill jag inte vara det. Jag ser fram emot att få sova i min egen säng, på en mjuk madrass och utan tutande bilar, skällande hundar och galande tuppar men saknar redan vårt äventyr.

Men för att fortsätta där jag slutade. Väl framme i Ilam så var det första gången som hotellet lämnade övrigt att önska. Hela bottenvåningen bomades igen på natten (med vår reservdels och verktygs mc innomhus i den kombinerade kök/matsal/receptionen) vilket uteslöt dena våninng som utrymmingsväg vid en eventuell brand. Hotellrummen hade fasta galler för fönsterna och vi fick nöja oss med ett 4meters hopp via de 2 balkongerna i korridoren om det skulle krisa sig. Fördelen i Indien är att det mesta i husen är betong, trä och bomull så man slipper bli förgiftad av farliga PVCgaser och att bränder är relativt ovanliga.

Iskallt vatten inskränkte duschen till en hastig hårtvätt.

Tupparna väckte oss i vanlig ordning vid 4-tiden och sedan slumrade vi till 8 och efter frukosten rullade vi vidare mot Phidim.

Stefan och Roger på vars en sida av Mount Everest

Vägen till Phidim gick via förnämliga utsikter över Mount Everest och Khangchendzodnga (naveln på Sleeping Budha)

Sleeping Budha (och Stefan)

När vi kom fram till vårt nattstopp blev vi förpassade minst 50 år bakåt i tiden. Det finns inga ord för hotellet där diskerskan höll till under trappan upp till hotellrummen och vi fick för första och enda gången stådass på rummet. Och nu pratar vi om byns bästa hotell.

Stefan passade på att raka sig 1,5 kr och Linus färgade håret 20kr fast då ingick inte avsköljning efter infärgning eftersom salongen inte hade vatten. Denna upplysningen kom efter att färgen var i kletad. Det bästa var att vi inte hade vatten på hotellet heller men efter lite meckande av vår hotellvärd fanns det i alla fall kallt vatten och det blev lite pip och gnäll när vi var tvugna att göra 3 shamponeringar.

I byn rådde det feststämning med ett kringresande tivoli på besök och vår resas absoluta skräckupplevelse var en velodrom i bästa James Dean anda. Knapt ihophängade träkonstruktion med CB 400 och 2 indier i jeans och katalina jacka. Jag lovar att jag höll hårt i kanten och tittade med ett öga, fy bubblan vad otäckt det var.

Men ny ska jag gå och lägga mig och återkommer med vidare rapportering i morgon.

God Natt

Petra

Sista Dagen

Gott Nytt Ar och tack till alla som horde av sig pa min fodelsedag sa har lite i efterskott.
Internet uppkopplings mojligheterna har inte varit sa manga och aven denna gangen sa kan jag inte ladda upp bilder.
Vi har hunnit med ett par lata dagar i Chhibo/Kalimpong och hoppade over ar utflykt till Lava. Stefan har "legat" sjuk med influensa symtom, fast vi vet ju alla hur svart det ar att fa honom att bli i sangen. Vi stallde i alla fall in en MC-tur och tog det lite lugnare pa resorten.
Var vard Roger kopte nagra dunderpiller, den typen ac medicin som bara finns utomlands, sa att aven Stefan fick gjort sin Paraglidingtur tillsammans med mig och barnen. Ytterligare en bock i kanten pa Att Gora Listan. Denna resan har gett manga bockar i kanten.
Den 2 Januari klockan 04.00 i beckmorker promenerade vi sa pa stigen fran Chhibo upp till vara hojar for att paborja farden till Nepal. Annu en gang var det strejk som tvingade oss till en marklig resa. Klocka 07.00 skulle man stanga huvudvagen och vi var tvugna att vara forbi Siliguri innan dess. Ca 2 timmars resa pluss marginal for oforutsedda handelser :-) Allt fungerade planenligt och 08.00 fick vi antligen frukost pa Hotel Marina i Bagdogra. Vidare korde vi sedan till Nepalgransen, vilken upplevelse. I sann Indien anda var trafiken helt osannolik och vi kryssade mellan overlastade lastbilar, richor, cyklar och fotgangare. Det fanns absolut inte plats for oss men det var lite som att vara en inkarnation av Moses, floden delade sig for oss. Alla ar sa oerhort hjalpsamma och vanliga.
Laura Croft uppdrag denna gangen var att hitta utresemyndigheten pa Indiska sidan och fylla i 2 papper var, sedan over bron till Kakarvitta i Nepal dar vi skulle leta upp inresemyndigheten och fylla i ytterligare 2 papper var betala 30USD per person och fa vara VISUM, vidare for att registrera vara fordon och betala avgift for dessa och tillslut vaxla pengar. Och antligen var vi ute pa vagen igen. Vi korde 400m och sedan var det nytt stopp. Egentligen skulle vi sova i Kakarvitta men eftersom vi startade sa tidigt la vi klart fore i tidsplaneringen och hade inte lust att stanna annu. Roger andrade var hotellbokning och letade upp det basta hotellet i Ilam dar vi skulle sova istallet. Nu antligen pa vag igen. Nepal har farre vagar an Indien och de som finns ar val underhallna och har till och med varningsskyltar, inte svensk standard men anda.
Vart luchstopp ar en historia for sig sjalv. Ett hotell i en liten by som ser skapligt ut, de har tyvarr bara en ratt pa menyn, stekta nudlar med gronsaker men det far ga. Lite te fore maten ska vi ha, killen som serverar tillika kocken ar latt skakig pa handen och det mesta av teet ar pa brickan i denna stund noterar vi alla Bob Marley flaggorna pa vaggarna tillsammans med affischerna pa haschlov, kanske borde vi nu anat orad och lamnat stallet. Men ursvenska som vi ar sa vantar vi, det slamrar och fraser i koket och vi blir annu hungrigare, detta ar tyvar det anda som hander, efter 45 minuter kommer killen ut och ursaktar sig, tyvarr har han misslyckats med maten....vi ar hungriga och sura men formodligen ar han lika glad anda.
Vidare till en liten kombinerad lekstugestor bostad/restaurang dar vi klammer in 5 stora svenskar och 1 liten Nepales (var guide Anup) runt ett dockskapsbordmed stolar dar vi efter ytterligare 30 minuter far vars en skal med Weiwei nudlar, typ vara svenska 3 kronors nudlar. Men det fyllde ut nagon skrynkla i magen.
Ut pa vagen igen och uppfor berget mot Ilam pa en helt otrolig vag, brant och slingrig.

Nu maste jag verkligen rusa sa vi kommer ivag till flygplatsen.

Jag aterkommer

Kram Petra