Chhibo Busty

Hej Vänner,
idag sitter jag ute på resorten i Chhibo Busty och skriver på en lånad svensk dator. Tyvärr är det en ganska långsam uppkoppling så vill ni se bilder härifrån får ni gå in på www.chhibo.org som är en svensk hjälporganisation för byn där vi är just nu.

Jag kan bara fortsatta att lovorda vår resa allt är helt underbart. Just nu har vi 3 dagar här på Chhibo Busty Resort. Igår åkte vi riverrafting på Teesta River mitt under strejken för ett eget Gorkhaland. I sann Lindelöf anda så år det full happening. Kallt och blött var det och vid slutet av resan var den bron som vi var tvugna att passera stängd. Där står vi 4 st genomsura svenskar i kortbyxor och t-shirt, barfota och utan pengar och utan guide.
Till slut kommer det en Jeep typ gammal (jätte gammal) armejeep, i denna jeep lastas det 4 jätte svenskar, 3 indier, 1 indiskt barn och utöver detta 4 st indier på utsidan. Emil fick ytterplats med knapt stängbar dörr och på stupsidan av vägen. Jag lovar att han höll i jätte hårt varje gång den obefintliga fjädringen saggade ihop.
Vi snirklade oss förbi alla köer tills vi befann oss under bron, promenad uppå och över bron och på bron väntade vår guide Anup och 2 hojar på "rätt" sida. När jag och Linus promenerade barfota i väntan på skjuts var helt plötsligt vi turistattraktion för alla som väntade på att brostrejken skulle ta slut.

Idag har det varit mamma paradis med shopping i Kalimpong. Tyvärr finns det inte kläder i skandinaviska storlekar och vi fryser så ända in i bänken. Vi har åkt till Indien för att få lite värme men ack vad vi är "lurade". Flerglas fönster, isolering och centralvärme finns inte. Vi sover med tjockt täcke, 2 filtar, pyjamas, strumpor och kofta.

Tillbaka till körning så är vägen mellan Kalimpong och Chhibo som ett mindre träningsläger inför Novemberkåsan med en Java framför allt varje kväll när det är mörkt på tillbakavägen.

Imorgon hoppas vi på bra väder för då ska vi flyga skärm med vår värd Roger. Jag håller tummarna för att min kära make äntligen ska få göra detta. Om allt funkar så blir det i vart fall med en skärm från SkyAdventures i Kåseberga. Vi eller ialla fall jag tackar Roger för att jag fick ta med skärmen ner och får en stor resväska att fylla på hemvägen.

Till sist vill jag tacka Maggan och Stig (Rogers mamma och pappa) som lånat ut dator och bjuder på te och kakor.

Kram Petra

Mycket korning ar det

Forlat alla vanner forra gangen hann jag inte onska alla God Jul. Den Indiska maten gjorde sig starkt pamind och jag var tvungen att gora en tjurrusning till hotellet och porslinsholken. Forutom denna gangen sa ar vi tack och lov hittills i bra skick i magarna. Bilden ovan med alla julroserna far bli vart God Jul kort till er alla.

Till slut kom vi ner till tagstationen i Darjeeling som hor till varldens nast hogst belagna jarnvag och det ar forst nyligen som den ramlade ner pa 2:a plats. Hela jarnvagen i sig ar otrolig som vi laste pa ett stalle -Du vet att du ar i Darjeeling nar taget fastnar i trafikstockningarna.

Nu har vi hunnit kora ytterligare i 3 dagar och vagarna ar helt f-ing, j-la otroliga. Ar man grus hatare och fart alskare ska man inte aka hit. Pa en heldag korning 6-8 timmar hinner vi ca 10 mil.

Jag kanner mig som Laura Croft mitt i ett TombRaider spel helt fantastiska miljoer med ett genomgaende uppdrag att transportera mitt packet (Linus) till slutet av banan utan att tappa bort det i nagon lerhog, vattensamling eller stenrose. Utover detta dyker det upp sido uppdrag som att hitta ratt hus och gubbe for att fa ett inresetillstand till Sikkim darifran hitta nasta hus och gubbe som skriver exakt samma saker in i sin dator och sedan far man kora vidare. Darefter ar det att hitta ratt vag till Yukosom vilket ar10min upp for berget inte 30 min nedfor. Efter denna felkorning intog vi transport hastighet istallet for turist hastighet och en gang var vi uppe i 60km/tim. Normalfart ar runt 25 km/tim.

Trafiken och vagarna i detta landet ar helt osannolika. Efter 2 kordagar hade jag anvant tutan mer an jag gjort totalt pa 24 ar. Nar man kor pa bergsvagarna finns det knappt plats for 1 mc och 1 bil att motas och anda utan att man forstatt hur det gatt till ar man 2 bilar och 1 hoj i bredd. Eller som nar vi idag korde pa gang stigen upp till en cermoniplats med ca 1 mc bredd mellan en mur och ett stup och strax efter oss kom det upp en jeep. Det var knappt det gick att kora hoj och vi onskar att vi sett hur bilen kom dit.

//Kram Petra

Forsta dagarna pa arhundrates resa

Paminn mig att jag aldrig mer ska saga ett enda ont ord om BMW's sittkomfort.

Efter de forsta forseningarna pa tag till Kastrup, flyg Kopenhamn- Istanbul och Istanbul-New Delhi landade vi lyckligt och nastan i tid pa Bagdogra flygplats. Allt bagage var med och var guide stod och vantade. Ut till den vantande jeepen in med allt bagage och 8meter manniskor. Jag lovar jeepen, precis som inrikesflyget ar inte tillverkade for skandinaver.


Vart forsta hotell satte nivan, standarden var helt enligt forvantningarna. Vi har aldrig sovit pa nagot liknande.


Natten mellan Tisdag och Onsdag fixade Emil basta garvet. Uppstigning 6.30 omvandlades till panikjagning av lillebror in i duschen for att bli fardig i tid. Han hade dock glomt stalla om sin klocka och den var bara 01.30.

Pa Onsdag morgon packades hela klanen an en gang in i jeepen for vidarebefordran till garaget. 3 st RoyalEnfield 500 Bullet plockades fram och antrades med stor entusiasm. Gissa om vi blev forvanade nar det ar vansterbroms och vanstertrafik, detta kan bli hur spannande som helst.

Ut ur Siliguri med helt vansinnig trafik klarade vi oss helt lysande bort sett fran mitt motorstopp mitt pa smalaste stallet over jarnvagen och i detta landet kan folket anvanda tutan, jeesees.














Upp i bergen mot Darjeeling, Emil han kor som om han aldrig gjort nagot annat. Det ar helt vansinnigt kallt och vi fryser hacken av oss. Vid forsta kissepausen passar vi pa att ha forsta meckstoppet, det lar bli flera. Det markliga ar att vi stormtrivs redan och allt ar underbart.





Jag hade tagit ett beslut att inte kora i nagra hal eftersom jag inte vill ha punktering. Hallaaa, vagarna ar bara hal hela tiden. Trotts detta har vi hallit oss pa 2 hjul, bortsett fran Emils lilla vurpa i en harnalskurva tillsammans med grus. Vi borstade av honom och reste upp hojen och inga men forutom en sarad sjalvkansla.

Julafton borjar vi med uppstigning 03.40 for att ka till TigerHill och titta pa soluppgangen och det var bara dis, suck. Det finns jatte fina vykort att kopa som tur ar. //Petra

















I morgon sa ska vi fortsatta mot nya aventyr pa haliga vagar.

Kastrup

Först avslängda på Svågertorp sedan 2tim försening redan till första flyget. Detta blir århundradets semester.

Snart....

...är det dax att åka.

Allt är packat och fixat. Återstår bara att charma lokaltrafiken. Ni vet snö i Skåne=kaos, inget fungerar.

När vi började prata om Himalaya för 5år sedan så kunde man inte tro att det skulle bli sant.

MEN NU ÄR DET DAX.

Familjen Lindelöf + Himalaya + Royal Enfield 500 = SANT

Vi ska som sagt bara besegra den Skånska vintern och ta oss till Kastrup.

Tänk vad skönt ytterligare en sak som man kan bocka av i "boken" så att man slipper sitta på "himmet" och ångra allt det där man aldrig gjorde:-)

Mina Vänner, vi hörs framöver via bloggen så snart jag hittar internetcafeer.

Kram
Petra

Julmiddag

Panik i det Lindelöfska lägret, vi insåg att det inte blir någon julmat för oss. Snabb raid in på ICA och plundring av frysdisk och delikatess löste problemet. Lax, sill, ägg, leverpastej, leverkorv, rödbetssallad, lökkorv, skinka, köttbullar, potatis, bröd, ost och konstigt nog finns det plats över för årets fjärde aladinask.
//Petra

Gamla tanter...

... ska kanske inte blogga. Nu har jag kanske ändrat på inställningen för kommentarer, men jag är inte säker.

40år

Tänk att även gamla tanter fastnar på bild. Tusen tack alla mina vänner.

Gårdagens luciatåg

Tänk, detta har man inte upplevt sedan dagistiden. Luciatåg för föräldrarna. Denna gången på EOS-hallen i Lund.

Träning

Nu är det bara 8 dagar kvar till Indien så vi har varit ute och tränat

Puss

40 år

Blogga via mobilen

Tänk att jag klarade av att skicka via mobilen. Det kanske finns hopp.

Första dagen med blogg

Så har man sällat sig till den bloggande skaran. Jag som inte ens klarar av att använda facebook...